“Somalier på film kan inte bara vara pirater”

“Somalier på film kan inte bara vara pirater”
Film TT
Historien om en liten, prövad men kärleksfull familj i Somalia har gjort succé världen över. “Dödgrävarens hustru” får folk från Mexiko till Norge att relatera och skriva till regissören.
– Det var terapeutiskt att göra filmen, säger finsksomaliske Khadar Ayderus Ahmed.
Han kallar det för ett “defining moment”, stunden då polletten trillade ner och han förstod att det var film han skulle jobba med. Som liten, under uppväxten i Somalia, bestod filmdieten av indiska Bollywood-filmer. När familjen flydde inbördeskriget och Khadar Ayderus Ahmed hamnade i Finland stod Hollywoodfilm på biorepertoaren. Den betade han av, tre gånger i veckan.
– Så såg jag “Finding Forrester” av Gus Van Sant. När jag kom ut från biografen så visste jag. Det här ska jag göra. Jag började googla “filmskolor” och “Finland”.
22 år – och mycket hårt jobb, motstånd och självstudier – senare gör Khadar Ayderus Ahmed långfilmsdebut “Dödgrävarens hustru” succé världen över och är nu bioaktuell i Sverige.
Gravgrävaren i huvudet
Historien handlar om Guled, som arbetar som dödgrävare och tålmodigt väntar på jobb utanför det lokala sjukhuset. Hustrun Nasra är svårt sjuk och behöver dyr vård. Men hur ska de få ihop de 5 000 dollar som krävs för en operation?
På ett snabbt Sverigebesök dagen före Jussi-galan, den finska motsvarigheten till Guldbaggegalan, där filmen är nominerad till nio priser (och i slutändan kammade hem två statyetter för bästa kostym och bästa musik) berättar regissören att ett frö till berättelsen såddes när en familjemedlem dog för tio år sedan.
– Jag blev ombedd att ordna begravningen. Processen för muslimska begravningar är väldigt omständlig i Finland och min äldre bror frågade mig om jag kom ihåg hur lätt det var att begrava någon hemma i Afrika. Han påminde mig om gravgrävarna som alltid stod redo framför sjukhusen, säger Khadar Ayderus Ahmed och fortsätter:
– Då fick jag en tydlig bild i mitt huvud av en av dem och jag blev inte av med honom. Han var med mig överallt. Det blev väldigt känslomässigt för jag började minnas en massa saker från min uppväxt och barndom i Afrika. Det blev också terapeutiskt.
TT: Hur då?
– Jag mindes saker som jag undvikit. Som till exempel under inbördeskriget då det var bombningar och min mamma samlade ihop oss barn och försökte berätta historier. Att bevara lugnet och sitt förstånd i de mest plågsamma ögonblick, det fann jag väldigt terapeutiskt och det blev en kärna i filmen.
“Blir rörd”
Någon film om inbördeskriget kommer han dock förmodligen aldrig att göra. I stället vill Khadar Ayderus Ahmed lyfta fram vanliga människors röster, som sällan får chansen att höras.
– Det har funnits somalier i Hollywood-filmer gjorda av västerländska filmskapare, som piraterna i “Captain Phillips”. Och det finns immigrationshistorier. Men Somalia är ett land fullt av historieberättare och poeter och jag vill skildra folk som lever och trivs i sitt land, som jag kan relatera till. Alla somalier på film kan inte vara pirater, säger Khadar Ayderus Ahmed och skrattar.
“Dödgrävarens hustru” skildrar hur Guled och Nasra får betala ett högt pris för att de t sig av kärlek och gått emot sina familjers planer på arrangerade äktenskap. Historien är enkel, dramatisk och ibland humoristisk men har också många bottnar. Slutet är hoppfullt – kanske. Mycket lämnas öppet.
– Ja, jag bjuder in publiken att vara en del av filmen och tänka själva. Jag har fått höra så många olika teorier från Mexiko till Norge och det är så vackert, folk tolkar uppenbarligen genom sina egna livserfarenheter. Jag blir verkligen rörd av det.
Miranda Sigander/TT
Fakta: Khadar Ayderus Ahmed
(TT)
Född: 1981 i Mogadishu, Somalia. Uppvuxen i Finland dit han kom som flykting med sin familj som 16-åring.
Bor: I Paris. Flyttade dit 2015 genom ett arbetsstipendium som han tilldelats av Cannes-festivalen. “Då blev jag förälskad i staden och stannade kvar”.
Familj: Föräldrar och syskon, som bor i Finland.
Hobby: “Älskar att promenera, går gärna 4 – 5 timmar om dagen och utforskar staden. Joggar.”
Om nordisk film: “Jag älskar ‘Gräns’, Ruben Östlunds och Tarik Salehs filmer. Och danska Susanne Bier innan hon började jobba i Hollywood. I övrigt inspireras jag av filmskapare som Abderrahmane Sissako och Mira Nair.
Aktuell: Med “Dödgrävarens hustru” som får biopremiär den 13 maj.