Turkiet med trumf sätter Sverige i svår sits

Turkiet med trumf sätter Sverige i svår sits
Turkiet TT
Utlämning av oppositionella turkar, nya stridsflygplan, eller kanske ett toppmöte med Joe Biden?
Turkiet sitter med ess på hand i Natofrågan och kan ställa krav.
– Vi kanske måste inse att vi måste fatta svåra beslut där alla alternativ innebär vissa negativa konsekvenser, säger Turkietkännaren Paul Levin.
Turkiet sätter hårt mot hårt och aviserar ett veto mot Sverige och Finlands medlemskap i Nato.
Dels anser Turkiet att Sverige är för “slapphänt” gentemot terrorstämplade PKK och dess sympatisörer, enligt Paul Levin, som är föreståndare vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet. Dels har Turkiet problem med att Sverige – som ett av många länder – samarbetar med det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien.
– Turkiet har väckt frågan tidigare och kritiserat Nato för att man inte får gehör för det som man ser som ett existentiellt säkerhetshot. Men Turkiet har inte så stora möjligheter att påverka USA i den frågan, säger Levin.
– Sverige däremot står med mössan i hand och vill bli insläppta.
“Omvända roller”
Turkiet har haft en hel del diplomatiska bråk, också med Nato-kollegor, de senaste åren. EU har länge ställt krav på Turkiet som en på pappret aspirerande medlem, och inte minst under president Recep Tayyip Erdogans tid vid makten.
– Nu är det omvända roller och Turkiet har möjlighet att ställa krav på Sverige, säger Paul Levin.
– Man säger att man inte vill ha in fler länder som agerar i strid med Turkiets säkerhetsintressen i Nato. Det kan också vara ett sätt att sätta press på de andra länderna.
Sverige stoppade 2019 all vapenexport till Turkiet, till följd av den turkiska offensiven mot kurdiska styrkor i norra Syrien. Många av Natos medlemsstater, som USA, har också stoppat eller begränsat sin vapenexport till landet.
– Om svensk vapenexport till Turkiet ska man realistiskt säga att Natos näst största armé inte står och faller med den. Men Turkiet har tidigare kritiserat Sverige för att enligt dem ha varit drivande inom EU för det vapenembargo som många länder införde.
Plan som morot
När Turkiet överraskande valde att köpa luftvärnssystem av Ryssland för fem år sedan stoppade USA och flera Nato-kollegor all vapenhandel med landet. Det har bland annat inneburit att Turkiet inte tillåts delta i det internationella samarbetet för att ta fram nästa generation av det amerikanska stridsflygplanet F-35.
– Där kan man tänka sig att Turkiet kan vilja komma tillbaka till det konsortiet, och om det inte går i alla fall få lite äldre flygplan. Det har varit tal om en kompromiss där de i stället skulle kunna få moderniserade F-16-plan, men det har inte gått igenom. F-16 är ett exempel på en morot som man skulle kunna erbjuda Turkiet, säger Paul Levin.
– Ett annat kanske kan vara det toppmöte med (USA:s president) Joe Biden som Erdogan länge har eftersträvat. Sådana saker kan man potentiellt locka med.
Extra svårt ett valår
Sverige bör inte ta för lätt på Turkiets krav, enligt Paul Levin.
– Man ska komma ihåg att kurdfrågan, rädslan för PKK, är reell i Turkiet. Det är en djupt rotad ilska som delas av många utöver Erdogans AKP-parti och dess närmaste bas. Många sekulära turkar ser också PKK som ett existentiellt hot och har svårt att förstå att man får vifta med PKK-flaggor på svenska torg, säger han.
– Det kan bli en pedagogisk utmaning för Sverige att förklara.
Turkiet har dessutom en historik av att ställa ultimatum eller streta emot för att få sin vilja igenom.
– Det är en ny situation för Sverige att vara i, säger Levin.
– Att vi nu helt plötsligt kan behöva lyssna på den turkiska linjen, som jag tror att många i regeringen inte alls håller med om, och ge vissa ter. Det i en tid då det snart är val och många inom socialdemokratin och vänstern är rädda just för att Sverige med ett Natomedlemskap skulle förlora sin oberoende röst. Det gör att regeringen sitter i en ganska svår sits nu.

Martin Mederyd Hårdh/TT
Fakta: PKK och kurderna
(TT)
PKK (Partiya Karkeren Kurdistan) grundades 1978 som ett revolutionärt kurdiskt vänsterparti, med målet att bilda en kommunistisk stat i de områden i Turkiet, Irak, Syrien och Iran som beboddes av kurder.
I Turkiet hade det under åren dessförinnan skett dubbla militärkupper och införts krigslagar. Den kurdiska minoriteten erkändes inte som en egen folkgrupp (de benämndes som “bergsturkar” fram till 1990).
En av PKK:s grundare tillika ledare, Abdullah Öcalan, flydde från Turkiet till Syrien 1979 och styrde rörelsen därifrån.
I mitten av 1980-talet utförde PKK, som kommit att bli ett slags gerillaorganisation, ett flertal angrepp mot turkiska mål. Det blev upptakten till ett inbördeskrig som pågått i våldsamma vågor över årtionden. Det var som allra mest våldsamt under åren 1991–1993 och har krävt tiotusentals liv. Bägge sidor i konflikten bedöms ha gjort sig skyldiga till mängder av övergrepp.
I polariseringen har många kurder drivits till stöd för PKK även om de inte nödvändigtvis sympatiserar med organisationens långsiktiga mål.
Efter millennieskiftet har det gjorts flera försök till fredsförhandlingar mellan den turkiska staten och kurderna. De har bitvis resulterat i att staten gått med på att lätta på vissa lagar, men varje gång har de i slutänden kollapsat. Från 2015, och president Erdogans tillträde, har kriget och nedslagen mot kurder i sydöst i stället trappats upp.
Abdullah Öcalan greps i Kenya i slutet av 1990-talet och dömdes till döden av en militärdomstol, men det omvandlades senare till ett livstidsstraff. Han avtjänar det på en fängelseö utanför Istanbul.
Källa: Nationalencyklopedin, Landguiden/Utrikespolitiska institutet