Sven-Bertil Taube död – “var en gentleman”
Nöje TT
Sven-Bertil Taube är död.
Den folkkäre sångaren och skådespelaren blev 87 år.
– Han var en gentleman ut i fingerspetsarna, säger Christina Schollin som lärde känna honom redan på 50-talet.
Sven-Bertil Taube gick bort i London i fredags förmiddag, uppger hans manager Anders Ramstedt för TT.
Enligt managern avled Taube av naturliga orsaker.
– Åldern har tagit ut sin rätt, säger Ramstedt.
Sven-Bertil Taube föddes 1934 i Stockholm och han var son till den kände kompositören Evert Taube och skulptören Astri Taube.
Hans karriär som artist och skådespelare spände över nära sju decennier.
På senare år tampades Taube med flera hälsoproblem. Han förlorade det mesta av både syn och hörsel och han drabbades av luftrörskatarr. Trots detta fortsatte han att vara aktiv in i det sista, både som sångare och skådespelare. Hans senaste album “Sånger ur havet” släpptes så sent som förra året.
Taubes album “Hommage” från 2015 belönades med både en Grammis och stora kommersiella framgångar, vilket blev en stor nytändning för den då 80-årige artisten, berättade han för TT.
– Jag tänkte nog att det här var en engångsföreteelse, något roligt att göra på gamla dagar.
Men genom att det blev en sådan enorm försäljningssuccé var ju grammofonbolaget kvickt framme och sade att de vill ha en uppföljare, sade han.
“Gudanbenådad sångare”
Skådespelaren Christina Schollin lärde känna Sven-Bertil Taube på Dramatens elevskola och de spelade tillsammans i flera uppsättningar.
– Han var en gentleman ut i fingerspetsarna. Han var gudabenådad sångare och kompositör.
Och skådespelare.
De umgicks privat på elevskolan, men höll inte kontakten efter det.
– Vi höll inte kontakten, men vi träffades lite då och då. Det var alltid så väldigt fint att träffas. Han var en mycket, mycket fin människa, så ömsint, säger Christina Schollin.
“Var en ek”
Filmregissören Richard Hobert jobbade ihop med Sven-Bertil Taube flera gånger, bland annat i de två filmer där Taube fick Guldbaggar för bästa manliga huvudroll: “Händerna” (1994) och “En enkel till Antibes” (2011).
– Han har levt ett oerhört rikt och äventyrligt liv på många sätt.
Men som kamrat på filminspelningar så var han en ek, stadig och med djupa rötter, säger Hobert.
Taube hade även mörkare sidor, berättar Richard Hobert.
– Han hade sina mörker men han belastade ingen annan med det. Det var underbart att arbeta med honom. Sven-Bertil var en skådespelare av den ytterst generösa stammen som alltid gav lika mycket oavsett om han var i bild eller inte.
Han stöttade sina skådespelarkollegor.
“En fin människa”
Saknaden efter Taube är stor, säger Hobert.
– Jag sörjer honom kolossalt redan, men jag sitter ändå här med ett litet stilla leende när jag tänker på honom. Sådan var Sven-Bertil.
Gitarristen Daniel Gilbert, som bland annat har stått på scen tillsammans med Sven-Bertil Taube på Håkan Hellströms Ullevi-konsert 2016, tar emot beskedet med sorg.
– Det var jättetråkigt att höra.
Jag har ju träffat honom några gånger och spelat. Han var en fin människa och det lös igenom hela tiden. När vi spelade ihop kunde han knappt se så han fick sin hustru att recitera texten vi skulle spela vilket var väldigt fint, säger Gilbert.
“Var för snygg”
Som skådespelare hyllades Sven-Bertil Taube för både film- och scenroller. Men i början av karriären var han underskattad och togs inte på allvar, berättar filmjournalisten Gunnar Rehlin.
– Man misshushållade lite med honom, för det var väldig mycket att han fick göra sexkomedier. “Lejonet och jungfrun” och vad de hette.
Han var en snygg och trevlig man. Jag tror att det kan ha varit för honom som det ofta är för kvinnor – han var för snygg, säger Rehlin.
Samtidigt hade han en nästan en karriär som actionhjälte utomlands, med filmen “Marionett i kedjor” och krigsfilmen “Örnen har landat”.
– Men att bevisa hur bra han var, var ju bland det sista han gjorde med “En enkel till Antibes” – en otroligt fin och rörande story där han verkligen totalt dominerade filmen, säger Gunnar Rehlin.
“Var en gentleman”
Han har själv träffat Sven-Bertil Taube.
Vid inspelningen av Bille Augusts “Jerusalem” där Gunnar Rehlin var med och gjorde bakomfilmen hade han och Sven-Bertil Taube bungalows bredvid varandra.
– Han var otroligt trevlig att umgås med. Han var en gentleman och det kändes i rollerna han gjorde. De gick hand i hand med den person han var.
Musikjournalisten Stefan Wermelin kallar Sven-Bertil Taube för svensk kulturhistoria.
– Sven-Bertil lyckades hålla sin fars repertoar vid liv under väldigt lång tid.
Han var en stor del av svensk kulturhistoria och hans pappa var väldigt stolt över honom, säger han och fortsätter:
– Han var en säker allsidig framförare. Han såg bra ut och han var dessutom en bra skådis som arbetade väldigt flitigt.